TRIGGANDE

Förövare? Hur? Varför? Vilka blir såna? Alltså det finns outforskade djup, dit vi av olika anledningar inte reser, inte om man inte måste vill säga. Det finns existentiella höjder som ligger utanför bekvämligheten. Kalla det Universum. Kalla det Gud. Men man behöver inte använda något religiöst språk egentligen, bara vara öppen för djupen vi ännu inte förstår. Vi behöver förklaringar. Vi behöver söka efter svar i våra dna. Allting hör ihop.

 

Förövare finns och har alltid funnits, varför? Vore inte tillvaron på jorden så mycket bättre om man slapp krig, våldtäkt och fasor, det som får oss att tvivla så djupt på vår egen ras.

 

Men de har alltid funnits, precis som evolutionen och tyngdlagen. Så kanske tjänar de något syfte? Det obegripliga är näring för själen.

 

EPIDEMIN

 

Men, så som alla epidemier når ett uppehåll och ofta ett slut kanske ondskans sjukdom också kan nå ett slut eller en annan nivå, eller värld att leva i. Förövare är på sista livet, som en supernova som omformas till ett svart hål, gör så obegripliga saker att man knappt kan kalla den människa.

 

För ondska är en sjukdom, det är något som har gått fel, ofta en kombination som bildar den perfekta stormen. Det kan vara problem i pannloben och eller barndomstrauman och det kan vara genetiskt betingat, antagligen alltihop samtidgigt. Hur som helst är ondskan en slags parasit, som lever på andras, ja, godhet. På andras känslor, kärlek och själsförmågor. Parasiten tränger sig in, börjar röra runt, börja manövrera för att få in sina hållhakar och så tar de långsamt över personen.

 

Vi är sårbara så länge vi blundar, så länge vi tror att ondskan inte kan nå fram till mig, dig och oss. Men när man genomskådar manipulationerna så kan man skydda sig, vara nästan lika känslodöd som parasiten och säg Nej, ej intresserad.

 

VITTNESMÅLEN VÄXER SOM EN MUR

 

Vi lever i spännande tider ändå, nu när så många vittnar och står upp mot de empatilösa. De empatilösa är dock i lägre antal och svagare än oss andra. Vi har nämligen vår själskraft, och den kan ingen ta, utnyttja och manövrera, tills man sätter gräns. De behöver känna sig levande på något sätt, så de tar vår livskraft. De måste bli narcissister för att de vet att de är i underläge. När vi bryter oss loss och tar tillbaka våra liv blir vil själsligt återgäldade. Vår kraft bara växer, parasiten försvagas och försvinner. Det är svårt att tro på det när man är inne i stormen, men efteråt blommar det.

 

FRITT GRUNNANDE

 

Jag tycker om att överväga reinkarnation. Till exempel om man bygger upp sin själskraft under många kretslopp. Kanske att man blir förövare för att ens ljus håller på att ta slut, att man under flera liv har missbrukat, slösat, varit självisk, skadat. Till slut finns det knappt något ljus kvar och man är inne på sin sista bana. Det är som supernovorna i rymden, som imploderar, som blir ett svart hål, en negativ kraft. Men säkert finns det nya möjligheter någonstans, nya kretslopp. Kanske får de börja om som ett frö någonstans och långsamt bygga upp sitt ljus på nytt. Från planta till insekt till djur till människa… Någonstans kommer allt ifrån. Men man vill inte bli kontrollerad av religiösa fanatiker nu igen. Fast inte heller bli objektifierad av byråkrati.

 

Det farligaste är rädslan, inget annat är så svårt som den. Får man koll på sin rädsla har man hopp, och allt man behöver här i världen.