VIKTEN ATT SE INDIVIDEN

Jag berättar för en terapeut. Det är jag som har varit med om det. Det som har hänt är det jag som har upplevt.

Det finns 2 meddelanden här: 1.Vad det är jag har varit med om, samt 2.vem jag är som individ. Att kunna lyssna och möta den här människan kräver lite nyfikenhet. Lite nyfikenhet inklusive ödmjukhet och respekt. Det som definitivt inte behövs är kontroll.

ERFARENHETENS GULD, INDIVIDENS SJÄLSGÅVA

Erfarenheter är värdefulla. Egentligen är de skatter, rikedomar. Sådant vi behöver stoppa i genbanken och föra vidare. Kanske någon släkting kan använda det för att hindra ett krig i framtiden, hitta ett botemedel, avveckla empatistörning…

DEN LEVANDE SJÄLEN

Men hela den där möjligheten går förlorad när folk ska sortera upp känslomässiga företeelser som om det vore byråkrati det var frågan om, ett slags kontrollbehov. Människor är inte saker.

MITT LIV, MIN KRAFT

Och illa blir det när professionella ska börja tala om för en vem man är. Hur man är. Vad man känner. Vad man har upplevt. Vad man behöver. För att i egentlig mening skapa ett ”vi och dem”. ”Vi och dem” skyddar mot egen och andras smärtsamma verklighet. Men när rädsla får styra går kraft och kunskap förlorad.