Förbudet
Förtrycket kommer någonstans ifrån, ofta i rakt nedstigande led. Så är det i alla fall för mig. Min mamma fastnade någonstans på vägen och hennes känslomässiga smärta blev till vapen i en krigsföring mot andra människor och mot livet och hoppet. Hon trodde att hon var bäst. Alla andra var antingen betjänter, fiender eller löjliga. Många gånger var man samtliga tre under samma dag. Om någon var bra på något, eller arbetade hårt, eller trodde på något, eller kämpade, var man ett hot. Hon betedde sig som om möjligheten för mig att lyckas med något var obefintlig, icke existerande. Men redan från min första stund fick jag ett annat ännu tydligare budskap: Om jag lyckades skulle mamma dö, för om jag lämnade henne skulle hon dö. Det sista jag ville när jag var liten var att min mamma skulle dö. (Detta är narcissistisk personlighetsstörning.)
Avund och fack
Avund kallas ju för en sjuka. Men man kan använda avund som kraft. Avund kan få finnas där utan att man blir sjuk.
Det är inte fel att ha något, pengar till exempel. Pengar i sig är inte skadligt, det är vad man gör med dem som kan skada, i det sociala spelet. Sedan urminnes tider har vi behövt varandra för att överleva. Detta sker på ont och gott. Det kan ju vara så att någon inte passar in i mallen. det kan ju vara så att dessa personer ska staka nya vägar, som gagnar alla. De kanske behöver accepteras. Inte stenas till döds på torget etc. Man ska stanna hos sitt folk och visa solidaritet. De rika med de rika, de fattiga med de fattiga… Att gå sin egen väg har gett upphov till att tankemönster bildats, som likt ett nät fångar in en människa som är på väg åt sitt eget håll. ”Du är en svikare, du är högfärdig, du är inbilsk…” Man sviker gammelfaster eller brorsan eller grannarna om man lyckas med det man vill göra. Själv tillhör jag ”de tragiska fallen” och jag ska helst sitta i ett hörn och tigga. Jag ska förbli offrad och veta min plats.
Maori, mana och tapu
Maorier var bland de sista urinvånarna som koloniserades av västvärlden. De invaderades och hjärntvättades, manipulerades och rånades. Men de visade sig vara ovanligt starka och återhämtar sig nu, efter rasism och fattigdom. Att vara Maori betyder: Att vara allt man kan vara. Mana är ordet de använder för att beskriva en människa inre kraft. Det innefattar pondus, förmåga att förmedla sig, egendom, social kapacitet, visdom och talang. Mana är dels något man föds med och härrör från gudarna och från släktlinjen. Mana är också något varje människa ska samla på sig under livets gång, åt sig själv och sin stam. För Maorier är människor, djur och natur alla en del av en nödvändig balans och samspelar med varandra. Balansen håller kropp och själ friska. Och allt har syfte och mening. Tapu är ordet för heligt förbjudet. Man rör inte det som är heligt och för en människa med mycket mana kan detta heliga vara hans eller hennes verktyg. Man har enorm respekt för varandra och ett gemensamt mål, att utvecklas och växa.