Natalia Grace

 

Jag såg dokumentärserien om den här lilla flickan och blev djupt berörd. Allting med det som skildras och även ibland hur det skildras väcker protester inom mig. Mitt i all galenskap är min uppfattning om Natalia att hon är en ovanligt stark och klok person, som utsatts för svåra trauman. Djupt imponerad av henne.

 

 

Adopteras två gånger

 

Så att den tandlösa lilla flickan Natalia adopteras från ett barnhem i Ukraina när hon på passfotot ser ut att vara 4-6 år. Under dokumentärens 6 avsnitt framkommer det att den första adoptivfamiljen försökte sälja Natalia vidare och att mamman i familjen instruerade henne och lade ord i hennes mun.

 

Den andra familjen som adopterade Natalia heter Barnett och består av mamma, pappa och tre söner. Bara pappan ställer upp i intervjuer och han är en udda karaktär, enligt min mening omogen och han talar och för sig på ett dramatiskt, överdrivet sätt. Mamman i familjen porträtteras vartefter som en kontrollerande och aggressiv person, väldigt manipulativ på alla sätt och även sexuellt gränslös enligt dokumenterade mejl och sms. En gång försökte hon föra ihop sin adoptivdotter med en vuxen man.

 

Natalia är en småväxt person som med viss möda kan gå på sina ben. Trots att hon är småväxt har hon en stark personlighet, en inre kraft och vilja. Till skillnad från pappan Barnett, till exempel, som uppenbarligen vänder kappan efter vinden. Så den här lilla flickan var en helt annan personlighetstyp än mamma och pappa i familjen, hon kom från ett annat land och hon hade medicinska utmaningar. För en skör personlighet (pappan och mamman) är alla dessa egenskaper väldigt triggande, till och med hotfulla.

 

 

Grannar och bekanta

 

Uppfattningarna om Natalia skiftar. Många människor vittnar om att hon hade ett hotfullt sätt och pratade om knivar och mord.

 

När man är med om upprepat svåra saker påverkar det både en själv och omgivningen. Benämn det energi eller dåligt rykte. Här kommer en ensam, handikappad liten flicka till ”vårt fantastiska land”, till ”oss fantastiska människor” och så blir det fel. Ja, det blir så mycket fel att det är överväldigande. Människor blir i allmänhet rädda för sådant som de inte kan förstå. Grannar och bekanta verkar ha berörts på ett sådant här vis och förstås påverkats av mamma och pappa Barnett. Natalia kan ha betett sig underligt, eftersom hon var ett så misshandlat barn. Detta väckte rädslor hos människor, som de projicerade på Natalias person.

 

Senare framkommer det att mamman hade tvångsmatat henne med idéer om knivar och mord. För övrigt var Natalia så fysiskt skör, men så psykiskt stark, så otroligt övergiven och mobbad. Naturligtvis blir människor rädda. Rädsla skapar monster/projektioner/suggestioner. Om mamma och pappa Barnette svängde förbi i sportbilen så berättade de säkert för grannarna att Natalia var en vuxen psykopat. Men för mig ät det tydligt att Natalia är ett litet barn på en åtta-tio år, som är helt ensam i världen och söker kontakt.

 

 

Projektion

 

Särskilt mamman verkar ha varit väldigt skört förankrad i sig själv. Hon tvingade Natalia att stå mot en vägg i många timmar medan hon krävde att Natalia skulle berätta vem hon var. Vem är du? Vem är du? Vid det här laget hade mamman projicerat all sin egen smärta och tomhet på Natalia. Egentligen skulle hon ha frågat sig själv: Vem är du? Men det hade hon nog inte kraft att göra. Så hon anklagade ett barn för att vara just sådan hon själv var: En förövare.

 

 

Suggestion

 

Mamman är påverkad av en skräckfilm om en adopterad flicka med småväxthet och hon liksom skapar ett monster av Natalia. Hon lägger ord i munnen på henne, talar om mord och knivar och förgiftning och iscensätter situationer där den lilla flickan Natalia skulle vara den lömska förövaren. Jag tycker att den här biten är den värsta, att mamman försöker tränga in i den lilla flickans personlighet på detta vis och övertala henne om att hon är ond. Detta är så mycket värre, enligt mig, än den fysiska misshandeln som också skedde. När mamman inte får ut det hon vill av Natalia dumpar hon henne i en lägenhet och överger henne där, medan familjen flyttar långt bort.

 

 

Manipulation

 

Ett exempel på manipulation är munkarna. Natalia drar en vit lögn om hur hon fick lådan med munkar, eftersom hon inte ville råka illa ut. Barnetts ville inte att hon skulle umgås med grannarna, så Natalia ljög. Adoptivpappan kallar henne då lögnare och lägger ansvaret på henne, fastän hans dolda agenda var att se till att grannarna inte fick vetskap om sanningen.

 

Natalia befann sig i en slags storm av manipulation, suggestion och projektion och det märks hur traumatiserad hon är, fastän stolt och stark, när hon i förhör ska börja berätta om det som skedde i Barnetts hem.

 

 

Det gränslösa med kropp och ålder

 

Jag tycker att sättet som vuxna människor pratar om barnets kropp är obehagligt, både när Natalia var ett litet barn och när sedan dokumentären skildrar barnets kropp. Jag fattar inte varför hennes ålder alls ifrågasätts för vad jag kunde se på fotona såg hon ut som ett barn och videofilmer skildrar också hur hon beter sig som ett barn. Hon kanske var lillgammal genom sina erfarenheter i livet, visst. Jag tänker inte gå in på kroppsutveckling för jag tycker att det är osmakligt att som utomstående prata om barns kroppar på ett sådant vis. Men en stor del av sensationen och debatten runt fallet Natalia Grace har att göra med att adoptivmamman och adoptivpappan Barnett fantiserade ihop att Natalia var dubbelt så gammal, och att de fick andra att tro det samma.

 

 

Psykvård

 

En utav ett antal terapeuter bedömde Natalia som sociopat och under en tid lades Natalia in på psykavdelning, först barnavdelning, sedan vuxenavdelning. Allt med detta verkar fullkomligt vansinnigt. Psykvården är ett ställe dit trasiga människor dras för att jobba med trasiga människor. Det behövs bara en labil läkare eller avdelningsföreståndare och manipulatör för att de ska förvränga bilden för alla. Det är en galen, dysfunktionell värld vi lever i.

 

 

Sexualitet

 

På psykavdelningen och även i grannskapet, dit Natalia utlämnades efter att Barnetts placerat henne ensam i en lägenhet, talas det om Natalias sexuella utåtagerande. Återigen, säger jag: Stackars lilla flicka! Sexuella övergrepp är vanligt förekommande dessvärre och innan man har bearbetat sådana trauman lever man med en mörk, onämnbar hemlighet. Jag vet inte om det var galningarna runtomkring Natalia som projicerade sexuella trauman på henne (de kunde ju lika gärna passa på, eftersom Natalia formats och utnämnts till soptunna åt kreti och pleti) eller om hon hade utsatts för övergrepp och blivit sexualiserad. Båda är hemska trauman för henne – men hon är inte hemsk.

 

 

Slutsats

 

Man ser på mjölktänderna på fotona att Natalia var ett litet barn något år innan hon adopterades av makarna Barnett. Hon såg inte ut att vara vuxen och att så många vittnar om det tyder på suggestion och projektion, att man har känt av att något obeskrivligt grymt är i görningen och i stället för att stå upp mot förövarna (för att man innerst inne känner hotet och galenskapen hos människan och blir väldigt rädd) skyller man på offret. Detta är ett fenomen som förekommer hela tiden där psykopater och narcissister härjar. Natalia har vid det här laget blivit så invaderad att hon beter sig så som hon har blivit lärd, att hon är en farlig knivmörderska. Att som barn ta på sig skulden och tänka att man är en skurk är också ett sätt att skydda sig själv från sin utsatthet. Hon är egentligen ett övergivet, desperat litet barn. Däremot kanske hon utstrålar mognad och sexualitet, eftersom hon har umgåtts med vuxna inte minst på psykavdelningen, och så som mamman och pappan pratar om hennes kropp är totalt gränslöst, sexualiserande, respektlöst, i sig. Att den utåtagerande och sexuellt gränslösa mamman skulle ha lärt Nastalia några sexuella moves skulle inte vara förvånande. Människor blir rädda för sådant de inte kan förklara. Man kan se nu att det är en ung vuxen på ansikte och kropp till skillnad från videos och fotografier från många år tillbaka. Allt med denna barnmisshandel påminner om masspsykos. Den fråga jag vill ställa är: Varför får narcissister och psykopater bli föräldrar? (Deras biologiska son bor i källaren i pappans hus och verkar tämligen knäckt han också.) Det måste ju gå att kolla hjärnaktivitet och utforma tester i denna tidsålder. Eller bara prata om det, för att sätta en gräns.