EMPATI
Det finns en mänsklig funktion som är magisk – empatin. Det är en levande, pulserande, dansande slags muskel, som växer när man ger den näring, som utvecklas när man övar den. Och ju bättre fungerande empati man har desto rikare liv får man.
BRISTEN
Det fina med människor är att vi bryr oss om andra människor och kan leva oss in i vederbörandes situation. Människor som är lyckliga och trygga har lätt för att känna empati, som om empati är människans naturliga tillstånd, egentligen. De flesta vill göra gott. Och man vill betyda något för någon. Vi är en djurart som älskar och som bryr sig. Men vi är också ett släkte som förstör varandra och naturen. Det finns en empatibrist som ofta går hand i hand med maktbegär. Och det är just en brist, alltså något som fattas.
BETEENDET
Mobbare har ett och samma beteende, man ger sig på någon som är sårbar och lägger sitt bagage på den personen. Någon gång blev personen själv utsatt för ett förtryck. Sådant gör ont och man kan börja tvivla på sig själv. Man kan känna sig svag, otillräcklig, dålig, rädd, ensam, osynlig. Alla människor ett starkt behov av att känna sig värdefulla. Precis som många djur döljer skador och sjukdomar, för att inte visa sig svaga, finns denna instinkt hos människor. Man vill inte veta av sina brister. Man vill vara stark och kapabel.
PROJEKTIONER, GRÄNSLÖSHET
Så som man ser sig själv innerst inne och så som man har blivit behandlad är något man inte alltid orkar veta av. Så när någon annan uppvisar just de känslorna man inte förmår veta av blir man triggad. Man ser chansen att slippa känslan av värdelöshet och i stället ta makten, alltså vara den starka. Man äger ingen respekt, inga gränser, utan behandlar andra som en förlängd del av en själv.
SÅRBARHET
Sårbarhet kan vara fysisk, så som en funktionsnedsättning. Den kan vara känslomässig, att någon är blyg, försiktig, orolig, rädd. En mobbare väljer säkra offer, sådana de känner att de kan få makt över. (Det kan vara naturen, att man tar det man vill ha och lite till.)
MOD
Modiga människor retar upp och triggar. Någon annans mod är som salt i såren, om man sitter fast i sin rädsla och känslor av maktlöshet. Inte sällan är sårbara människor också modiga människor, måste man inte vara det? En kombination som retar gallfeber på den som har fastnat i mobbarmönstret.
AVUNDSJUKA
Avund blir verkligen en sjuka, den tar över en människa, tar över personligheten. Många har blivit bestulna, berövade på något värdefullt inombords och traumat kan få en egen slags tyngdkraft. Man vill fylla ett hål genom att stjäla från andra. Men genom att göra det växer bara hålet.
SKAM OCH RÄDSLA
Dessa känslor är mäktiga, men de är något alla människor brottas med, även de mest älskade och trygga. Fast när man är liten så kan man fastna i känslor och upplevelser. Något känns så svårt och skrämmande att det tar över ens identitet. Man måste jobba dubbla skift för att fungera och passa in. Dels måste man gömma undan de svåra känslorna. Dels måste man fungera i ett klassrum (senare arbetsplats.) Att passa in är viktigt. Motsatsen till att passa in är ensamhet, och ensamhet kan vara för ohyggligt. Lika väl är ensamhet något alla känner ibland.
KORTSIKTIGHET
Mobbning är impulsivt och kortsiktigt. Den kommer ur desperation och depression. Man förlorar sig själv. Det är som ett rus, man får för sig att man är en häftig och stark person, men egentligen är man fast i ett missbruksbeteende, ett maktmissbruk. Mobbaren har ingen koll på att offer växer upp, blir starka, reser sig och sätter gränser. Mobbare befinner sig i ett maktrus och där förlorar de sig själva. Barn behöver stöd och empati, vuxna också, men vuxna, däremot, är ansvariga för sina beteenden. Så till Putin och Company vill jag säga: Gräns. Own your shit. Do better. (För tänk om Vladimir Putin skulle nyktra till och gå ut i TV och be om förlåtelse… Tänk vilken effekt det skulle ha…)