INTEGRITET

Något som har varit sårbart och med de senaste två romanerna, som är en självbiografi och en autobiografi (vilket betyder mycket är självupplevt) är att släppa in främlingar i mitt liv. Jag har undrat om jag har skrivit med integritet, fastän jag berättar om trauman och sorg. I böckerna har jag reflekterat över mig själv liksom över andra. Det finns en integritet i strukturen. Jag ville inte frossa i elände. Det som har hänt mig är traumatiskt, men mitt i virvelvinden av övergrepp finns en ung person som liksom andra försöker klara av livet på bästa sätt. Nyanserna i böckerna ser jag som styrka, integritet. Jag äger mig själv, jag lämnar inte ut mig själv (vilket det kanske kan vara bra att göra för en del, en slags katarsis, men inget för mig) bara min historia. Känns viktigt att skilja på sådant som bara är mitt och sådant som jag vill dela med andra. För det är också väldigt fint att få dela sitt liv med andra.

GRÄNSER

Jag tror på att vara ärlig, men då ska man ha respektfulla människor omkring sig. Om de inte är det så förtjänar de inte att höra ens erfarenheter. På så vis sållar folket ut sig själv, tycker jag. Den som retar upp sig på min bok äger inte en sund respekt för andra människor, och därav får hen inte heller ta del av det boken förmedlar.

LIVETS GÅVA ÄR EN OKRÄNKBARHET

Finns där en gräns i böckernas hårdpärmar? Jag väljer att ge i svart på vitt. Jag väljer att etablera kontakt med läsaren på läsarens villkor. Det finns en kraft i livsberättelsen. Och den är en egen värld. En produkt, som kommer utifrån ett människohjärta. Egentligen skäms jag inte för någonting längre, även om jag nog hade hoppat över en del detaljer om jag hade skrivit idag. Poängen är trauma och förståelsen för trauma. Allt annat är bara mänsklighet på en skala. Man är den man är, inte det som har hänt en. När ett liv har blivit stulet – när ett liv har blivit invaderat – behöver man få ta tillbaka det.