GODHET, SNÄLLHET, VÄNLIGHET, OMTANKE
Det kan vara så att man går över eller glömmer bort sina egna gränser/sig själv för att man bryr sig om andra. Jag tycker ändå att det kan vara värt det och att empati är att föredra. Men jag har kanske fel. Det är möjligt att ens amygdala kan behöva gränser och struktur. Att man behöver lära sig att INTE HJÄLPA, för att bevara sig själv, vilket är lika viktigt som att bevara någon annan.
PASSA IN
Själv har jag massor med gånger tystat ner min inre röst för att istället stötta en annan människa. Jag har bett om ursäkt för mig själv på ett patologiskt sätt. Man måste vara artig, ödmjuk, tacksam, ärlig, öppen, hjälpsam, ansvarsfull, arbetsför, mogen och framförallt välanpassad. Att man kanske har ont i själen en dag, eller att man har andra idéer eller erfarenheter eller behov, sånt har i alla fall jag blivit van att stoppa undan och glömma bort.
MEDBEROENDE
Gränserna suddas ut i medberoendet till någon som på ett eller annat vis är sjuk, det kan handla om alkohol och det kan handla om känslomässig ohälsa. I grund och botten skulle jag tro att sådana relationer handlar om båda parters känsla av värdelöshet och hopplöshet. Någon måste räddas och någon måste rädda, för att det egna självvärdet inte bär, kraften/hoppet inte räcker. Man kan förvisso fylla tillvaron med prylar och upplevelser för att glömma att man sitter fast i en symbios och identiteten upplöses – tillfälligt.
STOLTHET
Jädrar vad stolt man är som barn när man har lärt sig en ny färdighet, knyta skosnören eller hoppa från översta trappsteget. Man är tokstolt och så himla nöjd med sig själv. Kanske vi föds med självvärde som också visar sig som stolthet. Det är också besläktat med tacksamhet. Att jag är här och jag är himla bra. Livet är härligt, det vill säga värdefullt. Man kan ju bli så många saker! Jag kan och jag vill och jag protesterar bestämt när någon försöker stoppa mig…
PENGAR OCH STATUS SOM SUBSTITUT FÖR INTEGRITET OCH GRÄNS
Pengar kan bland annat användas som gränssättning, kan ge en kraft. Jag visar att jag är kapabel. Att jag är värdefull. Att jag har resurser. Att jag kan ta hand om mig. Och att du som inte har pengar inte kan bestämma över mig. Men pengar är inte en särskilt bra gräns, utan mer en illusion av gränser och trygghet. Pengar kan förväxlas med genuint egenvärde. Däremot har alla rätt att ha tillräckligt, egentligen. Vissa av oss har svårt att ta ordentligt betalt för saker, svårt att ta emot överlag. Det är en otydlig gränssättning man har, en inställning – att folk kan komma och gå, ta och få, som de behagar. Och det stämmer ju inte. För det första ska alla fråga om de får komma in innan de stövlar över tröskeln med leriga skor. För det andra ska man säga tack för maten och visa respekt. Även om man bor i ett ruckel och bara har kålsoppa att bjuda gästerna på, för ibland måste det se kalt och futtigt ut, medan fröna planteras. Respekt för sitt innebär automatiskt gränser, mycket mer än vad välstånd gör. Det som är mitt är mitt. Pengar är slipprigt till sin natur och saknar till mångt och mycket gränser.
KROPPEN
Kroppen är en barriär gentemot omvärlden. Den är ett eget universum. Den är sårbar på samma gång som ofantligt stark och kapabel. Den är en tolk mellan omvärlden och själen. Så klok är den, att den reagerar på känslor, fastän den är mekaniskt skaffad.Går någon över ens gräns så kommer kroppen att reagera med magont, huvudvärk, andningsproblem. Kroppen är en klok vän för de flesta. (Kroppen kan förstås också bli ens fiende, vilket är en annan intressant ämne.)
Min vän och krigarsyster berättade att hon har börjat boxa och att häftiga saker har börjat ske vad gäller gränser samt nya möjligheter och läkning. Hon pratade om att kroppen är gjord för att vara i rörelse. Kroppen är ju helt sann. Kroppen kan återtas och den kan användas som gräns igen. Man kan tala om för människor att inte komma nära genom att sända ut energi genom kroppen. Har hört talas om att de som simmar med hajar också har lärt sig detta: om kroppen vet att den inte kommer bli attackerad så blir man inte attackerad.