Medan det enda är respektfullt är det andra respektlöst. Empati är: Jag ser dig, jag tror på dig, tack för att du berikar mig genom att beröra mig. Ömkan är: Du kan inget, du har förlorat allt, du reflekterar den hopplöshet och den ilska jag känner gentemot mig själv.

Ömkan är att tycka att någon annan eller en själv är liten, dålig, svag, ful, patetisk, hopplös – ömkan är ett slags förtryck.

Empati är raka motsatsen, det är att se sig själv eller någon annan, att sätta sig in i situationen som råder. Empati är mod och sundhet, en välfungerande människa äger empati.

Det är ett magiskt rike, världen, när man äger empati. Full av sagor, hjältar, magi och äventyr. Att se genom en lins av värme på omvärlden, från träd som växer till sköldpaddsungar som gör sin farofyllda resa från boet till havet och vidare till människorna komplicerade värld – hemlöshet, idrottsstjärnor, hela skalan. Empati är det bästa som finns, men man kanske också ska ta med hopp och mod. Så att man inte blir för ledsen. Så att man också kan ha förtröstan. Och att genom gränssättning veta att du är du och jag är jag, även om gränsen är ett midjehögt staket som tillåter oss att mötas.

Alla har rätt till empati. Empati är livselixiret, är trollformeln som ger mening åt allt.

Medan ömkan begränsar fullkomligt. Så på samma gång besläktade som raka motsatser, är ömkan och empati.