SJÄLEN, VAD ÄR DET?

Det finns ett tillstånd som befinner sig i ett gränsland. Ett gränsland mellan själ och psyke. Mellan sjukdom och sundhet. Mellan då och nu. Mellan olika kroppsdelar och fysiska funktioner. Detta tillstånd kallas DID, eller dissociativ identitetsstörning.

TRAUMA

Först och främst och nummer ett, det finns många idéer om DID och lite kunskap. DID är inte en sensationell slaskdiagnos. Det är inte särskilt vanligt men det förekommer ofta där det funnits trauman i tidigaste barndomen. Det är inte en slit- och slängdiagnos, som man ger varje vilsen traumatiserad ungdom. Det är inte en gimmick eller en show, ett party trick med personligheter som man glatt jonglera omkring, utan har med stort lidande att göra.

Jag som har DID är: Inte galen.

Inte hopplös.

Inte en skådespelare.

Inte förvirrad i allmänhet.

Inte bluffmakare.

Inte sjuk.

Inte förlorad/tragiskt fall – jag är en överlevare.

Inte utåtagerande och uppmärksamhetssökande.

FÖRSONING

Jag hade nyss en sådan fin stund med två tonåringar, den ena hård och avvisande, den andra känslig och blyg. De har legat i luven på varandra i många år. Just nu öppnade de sig för varandra för första gången. Därför att jag har vuxit på sistone och jag vet vad de behöver utav mig – empati, acceptans och erkännande. De har burit det tyngsta och mest smärtsamma åt mig, så att jag har kunnat skapa mig ett liv vid sidan om all tortyr och alla våldtäkter.

HEL OCH TRASIG PÅ SAMMA GÅNG

Jag är på många sätt hel. Jag har ansvarskänsla, moral och intelligens. Jag har empati och kärlek. Trots trauman med inslag av tortyr, sådant som ett barn inte kan förstå.

Jag överlevde, tack vare DID.

Det jag vill säga är: DID finns och DID räddade mitt liv. Jag är inte speciell för att jag har DID, varken åt det positiva eller negativa hållet. Jag är traumatiserad.

Mina trauman gjorde mig inte till förbrytare, inte heller tog alla övergreppen mitt liv. Jag fick bara fullt upp med att leva med skärvor.

VILKA VI ÄR

Att leva med DID är att leva med rädsla för trauman som har hänt. Det är att leva med ångesten som kommer från inre konflikter. En del av mig måste vara lojal mot en förövare, en annan del av mig är rädd för samma förövare. Inuti finns delar med känslor och namn som frusit fast i tiden för traumat och som bär på olika överlevnadsstrategier, och egenskaper. De är inga superhjältar eller monster, utan versioner av den människa jag har varit från födseln till nu.

VEM JAG ÄR OCH HUR DET BLEV

Identitet handlar om den man är, ens personlighet, ens kärna. Identitetsstörning handlar om vad som har hänt. Jag har aldrig varit försvunnen. Jag är jag: författare, man, djurvän osv. Men i perioder har jag invaderats av minnen som skapar starka känslor som skapar splittring/dissociation.

PEACE FOR PIECES

Jag är mina delar och jag behöver dem. De ska respekteras så som alla människoliv ska respekteras. En del tar hem sina delar genom att leva sida vid sida med dem i en slags storfamilj. Andra tar hem sina delar genom att integrera dem med jaget. DID är nämligen väldigt individuellt, så som varje liv är individuellt för var och en. Men fr oss med DID finns gemensamma nämnare, alltså delarna. En sak önskar jag alla som har DID:

Peace for pieces.