PSYKETS GRÄNSLAND

Lilla fågel flyg är en bok som handlar om dissociation och dissociativ identitetsstörning. Dissociation sker ju lite till mans och på olika sätt. Jag har skrivit en hel del om det här i bloggen. Det som kallas dissociativa störningar – eller varför inte använda ordet tillstånd – orsakas av trauman. Det finns nog en massa mer att lära och förstå om människans psyke – eller varför inte använda ordet själ…

Jag har DID, alltså dissociativ identitetsstörning. Jag fick det redan som liten, när jag behövde hantera en verklighet som var väldigt bedräglig. Jag hade föräldrar som sade sig älska mig samtidigt som de hotade mitt liv. För att klara av det behövde jag skydda mig och det gjorde jag genom att se det som att ett annat barn än jag utsattes. På så vis utvecklas delpersonligheter, alla som har hand om olika trauman, relationer, känslor, förmågor m.m.

Jag går i traumterapi nu. Vi gör emdr, alltså ögonrörelser, och det fungerar bra på mig. Jag är inte lika splittrad. Men det är först nu som jag går i terapi hos någon som förstår vad DID innebär. Missförstånd och feldiagnoser har varit ett faktum för mig med det tillstånd jag har.

BORDERLINE – NEJ DET ÄR DET EJ, TVÅ SKILDA SAKER, TOMAT OCH GURKA, APELSIN OCH ÄPPLE

Jag har inte borderline eller någon annan personlighetsstörning.

Det som är likheten mellan olika diagnoser och alla oss människor som upplevt barndomstrauman är smärta, övergivenhet, vilsenhet m.m.

FRI

I denna värld vill man förpacka allting, även individer och känslor. Man vill etikettera och objektifiera. Man vill lägga själar på löpande band. Man vill utnyttja hjärtan. Men man är aldrig ensam, tillsammans lyser vi upp mörkret.

Femåriga Bo, en av huvudkaraktärerna i boken, vet detta. På sitt udda och tysta vis är hon ett barn som håller mörkret stången.

Alva, min andra huvudkaraktär, berättar om hur det har varit att leva med DID, minnesluckorna under uppväxten och missförstånden som vuxen. Inom vården fanns inte diagnosen förrän på senare år och det som var ofrivilliga skiftningar misstogs vara ett medvetet beteende. Sådana missförstånd och feltolkningar ledde till att jag isolerade mig från alla i tio år, livrädd för att skifta. Livrädd för att minnena skulle triggas och att jag åter igen skulle förlora kontrollen och vakna upp i ett liv jag inte längre kände.

I boken ville jag beskriva vad trauma är, hur det aldrig handlar om att ”bara komma över det”, hur trauma påverkar rum och tid, själ och psyke, på ett fysiologiskt, andligt, intellektuellt och psykologiskt plan, i lager på lager. Jag vill igen belysa brottet incest och hur det bara är snäppet lindrigare än brottet mord. Det är tunga ämnen, men språket är luftigt och lättsmält och jag skriver för att jag tror på läkning och på liv.